Min farfars far, Johan Persson Åberg, och hans andra hustru och min farfars mor, Fredrika Kristina Karlsdotter, hade en stor familj. Som mest var man tolv personer som flyttade mellan Grönsinka, Storby Fäbodar och Blidbo i By socken i sydöstra Dalarna.

Johan gifter sig med Fredrika Kristina i december 1879 efter att hans första fru hade dött tre år tidigare. Vid tiden för giftermålet har Johan redan fyra barn från det första äktenskapet och Kristina har redan dottern Elin som är jämgammal med Johans Anna. Familjen bor i Westansjö utanför Fors och där blir dom kvar i tre år. Under den tiden föder Kristina sönerna Ernst och Carl-Ejnar.

Grönsinka hytta 1883

I slutet av 1882 är det så dags att bryta upp och flytta till Grönsinka, där Johan blir hyttarbetare vid bruket. Johan är nu 38 år och Fredrika 28 år.

Kristina hade redan tidigare bott i Grönsinka eftersom hon i tioårsåldern hade kommit dit från Garpenberg med sina föräldrar och syskon. När hon är är 20 år får hon här dottern Elin. Faden är okänd. Fyra år senare så har hon alltså träffat Johan, dom gifter sig och Kristina och Elin flyttar till Westansjö.

I Grönsinka arbetar Johan vid hyttan i hela tolv år fram till att bruket lades ner år 1894. Under denna tid så får man ytterligare ett antal barn – Charlotta, Amanda, Johan och Ida. Som mest är man tolv personer i hushållet.

Här är en sammanställning över familjemedlemmarna och vid vilka tidpunkter dom kom till Grönsinka.

Familjemedlemmar som bodde i Grönsinka
Idag inga spår efter torpet i Storby fäbodar

I och med att hyttan lades ner så behövde Johan söka sig en ny utkomst. Hela familjen flyttade till ett torp i Storby Fäbodar, ungefär en halvmil söder om Grönsinka och Johan börjar arbeta som kolare för statliga Domänverket. Barnen från första äktenskapet är nu utflugna men man är ändå till en början åtta personer i det lilla kolartorpet mitt ute i skogen, och under de senare åren i Storby Fäbodar så blir man hela elva personer då nu även Kristinas dotter Elin har flyttat hem med sin lilla dotter Stina.

Här nedan kan man se vilka som fanns med i Storby Fäbodar.

 

Familjen blir kvar i Storby Fäbodar fram till 1905 då Johan slutar arbeta som kolare och man flyttar till torpet Blidbo nära Vatebo. Johan blir arrendator på det nya torpstället som tillhör kyrkan och är en ”utäga till kyrkoherdegården”. Han är nu sextioett år gammal och man är fortfarande tio personer i hushållet.

Johan Persson Åberg och hustrun Fredrika Kristina Karlsdotter i Blidbo

I Blidbo blir Johan Persson Åberg kvar i trettio år, fram till sin död. Sonen Ernst tar så småningom över som arrendator men Johan och Kristina bor kvar.

Johan Persson Åberg dör den 10 december 1935, nära 92 år gammal. Hans hustru Kristina lever ytterligare sju år och dör i Blidbo i december 1942.

Här nedan är en sammanställning över familjemedlemmar och årtal i Blidbo.


Efter Ernsts död fortsatte Elins dotter Stina och hennes man Holger att hyra Blidbo ytterligare ett antal år. Släktingen Sussi, som är barnbarn till Stina, har berättat att hon tillbringat flera somrar i Blidbo som barn på sextiotalet. Hon tror sig även vid ett tillfälle ha ristat in sina initialer i cementsockeln till järnspisen som fanns i huset.

I boken ”En dalasockens historia” av Carl Larsson i By berättas en bisarr historia om Blidbo:

Blidbo skall ha tillhört Kers gård i Vatebo och kommit under prästbordet redan under katolska tiden. Ägaren till stället, som hette Rafval, hade i våda dödat sin egen son, när de voro i skogen och fällde träd. Rafval körde hem sonens lik på en släpdrög, och nãr han bar in liket, satte sig hustrun i spisen och grät. Rafval ryckte då undan skorstensstödet, så att muren rasade ner och dödade henne. For att sona sitt brott, fick han då avstå gården åt kvrkan. Efter denne Rafval heter ett ställe vid Vatebo-kyrkvägen Rafvals backe.

Idag är Blidbo om- och utbyggt och och där drivs nu företaget Blidbo brukshästar som erbjuder uppdragskörning med hästar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *