Som barn fick jag ofta höra att mina rötter på fädernesidan fanns i Finland. Några finska förfäder skulle ha invandrat till Sverige i början av artonhundratalet. Men när jag började släktforska så upptäckte jag snart att spåren på fädernesidan fem generationer tillbaka, till slutet av 1700-talet, går till en liten by som heter Moren och som är belägen ca 10 km sydväst om Fagersta i Västmanland.

Karta över Moren från 1698

Där fanns redan i mitten av femtonhundratalet en hytta och vid denna arbetade mina förfäder på fädernesidan i flera generationer bakåt som masmästare och bergsmän. Jag har kartlagt hela tio generationer bakåt och samtliga sex äldsta av dessa var bosatta i Moren, från början av 1600-talet till slutet av 1700-talet.

Moren nämns första gångerna omkring 1535 då Peder Jönsson i Morenne gav extraskatt, s k hjälpskatt till kung Gustav Wasa. Hyttan uppfördes förmodligen vid den här tiden och det nämns bl a i skrifterna att samme Peder och Jöns Persson i Moren betalade en särskild skatt, hyttegeld, år 1539. Hyttan låg vid en bäck som rinner från Dammsjön till Svarttjärnen i Moren. Runt omkring byn Moren fanns ett antal gruvfält varifrån malmen kom. Moren kalla­des länge i kyrkböckerna även Mora, av mor, skog.

Karta över Moren idag

I Moren fanns tio till tjugo gårdar och ett antal backstugor och soldattorp. Byborna var bönder, en del var bergsmän och arbetade vid hyttan, andra var gruvarbetare och en del var soldater. Hyttdriften var i gång i mer än två hundra år fram till slutet av sjuttonhundratalet.

Platsen där hyttan låg

Idag förefaller Moren ha blivit mest en by för fritidsboende där många av de gamla fastigheterna nu har omvandlats till sommarstugor. Av hyttan syns inte så många spår men man kan dock urskilja en slaggvarp, några husgrunder och en dammvall. Man kan även se en kvadratisk förhöjning som skulle kunna vara masugnsruinen. Slaggen är tung, glasartad, delvis fluten och grönblå.

  • Den äldsta anfadern som vi träffar på i Moren är Per Larsson som är född i byn år 1616. Han gifter sig med Valborg Larsdotter som också är född i byn.

  • Tillsammans får dom sex barn varav den förstfödde är Hans Persson. Han föds år 1643 och gifter sig 26 år senare med Kerstin Johanssdotter. Dom i sin tur får sju barn. Hans dör år 1713.

  • Den i deras barnaskara som är nästa anfader till åbergsläkten är Anders Hansson som föds 1677. Han är nämnd i kyrkböckerna som bergsman vilket tyder på att han arbetade vid hyttan. Dock är det väl troligt att även hans förfäder gjorde det även om det inte nämns specifikt. Anders gifter sig med Elisabeth Mattsdotter och även dom får sju barn. Anders dör år 1730.

  • Sonen Hans Andersson föds år 1706 och börjar även han tidigt att arbeta vid hyttan. Han gifter sig när han är tjugo år med Catharina Andersdotter och dom får tillsammans fem barn.  Hans blir masmästare vid hyttan och man kan väl förmoda att han också då fick eller kunde skaffa sig en egen gård i byn. Hans dör 1763, 57 år gammal.

  • Änkan Catharina bor hos sonen Pehr Hansson, även han masmästare, och hans familj efter mannens död. Pehr, som var född år 1732, var gift med Elisabeth Persdotter och bodde på gården Hyttbacken i Moren. Paret fick fem barn. Elisabeth dog i lungsot 1795 medan Pehr levde ytterligare fjorton år tills han dog av ”ålderdomsbräcklighet” 77 år gammal år 1809.

  • Sonen Jan Persson är den siste förfadern som föds i Moren. Han kommer till världen år 1770. Liksom sin far och farfar blir Jan masmästare men i samband med att hyttdriften läggs ner så lämnar han 1794 Moren och börjar arbeta vid hyttan i Rabbatsbenning i Norbergs socken. Sin blivande fru, Anna Hansdotter, träffar han där och dom gifter sig år 1805. Dom hinner få två döttrar innan Jan dör i september 1811. Hade beskrevs som att ha levt ett ”kristeligt liv”, och dog av ”rödsot”, dvs dysenteri, en akut tarminfektion som var en av de värsta farsoterna förr i tiden. Några månader efter Jans död så föds sonen Per Jansson som i vuxen ålder blev soldat 112: Per (Jansson) Åberg, den förste åbergaren i släkten. Om honom kan man läsa här! Anna gifter om sig år 1819 med masmästaren Olof Jäfvert i Rabbatsbenning.

Per Arne med slaggstenar som kanske någon av förfäderna har producerat

Om Hyttbacken i Moren, där dom sista generationerna bodde, kan nämnas som kuriosa att stället utökades till två gårdar med stora ståtliga byggnin­gar. Efter att bergsmännen hade lämnat gårdarna flyttade landbönder  in i de höga, rymliga byggningarna. En av gårdarna blev slutligen fattiggård fram till dess att byggnaden försvann genom en elds­våda.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *