Min farfars far, Johan Persson Åberg, och hans andra hustru och min farfars mor, Fredrika Kristina Karlsdotter, hade en stor familj. Som mest var man tolv personer som flyttade mellan Grönsinka, Storby Fäbodar och Blidbo i By socken i sydöstra Dalarna.

Johan gifter sig med Fredrika Kristina i december 1879 efter att hans första fru hade dött tre år tidigare. Vid tiden för giftermålet har Johan redan fyra barn från det första äktenskapet och Kristina har redan dottern Elin som är jämgammal med Johans Anna. Familjen bor i Westansjö utanför Fors och där blir dom kvar i tre år. Under den tiden föder Kristina sönerna Ernst och Carl-Ejnar.

Grönsinka hytta 1883

I slutet av 1882 är det så dags att bryta upp och flytta till Grönsinka, där Johan blir hyttarbetare vid bruket. Johan är nu 38 år och Fredrika 28 år.

Kristina hade redan tidigare bott i Grönsinka eftersom hon i tioårsåldern hade kommit dit från Garpenberg med sina föräldrar och syskon. När hon är är 20 år får hon här dottern Elin. Faden är okänd. Fyra år senare så har hon alltså träffat Johan, dom gifter sig och Kristina och Elin flyttar till Westansjö.

I Grönsinka arbetar Johan vid hyttan i hela tolv år fram till att bruket lades ner år 1894. Under denna tid så får man ytterligare ett antal barn – Charlotta, Amanda, Johan och Ida. Som mest är man tolv personer i hushållet.

Här är en sammanställning över familjemedlemmarna och vid vilka tidpunkter dom kom till Grönsinka.

Familjemedlemmar som bodde i Grönsinka
Idag inga spår efter torpet i Storby fäbodar

I och med att hyttan lades ner så behövde Johan söka sig en ny utkomst. Hela familjen flyttade till ett torp i Storby Fäbodar, ungefär en halvmil söder om Grönsinka och Johan börjar arbeta som kolare för statliga Domänverket. Barnen från första äktenskapet är nu utflugna men man är ändå till en början åtta personer i det lilla kolartorpet mitt ute i skogen, och under de senare åren i Storby Fäbodar så blir man hela elva personer då nu även Kristinas dotter Elin har flyttat hem med sin lilla dotter Stina.

Här nedan kan man se vilka som fanns med i Storby Fäbodar.

 

Familjen blir kvar i Storby Fäbodar fram till 1905 då Johan slutar arbeta som kolare och man flyttar till torpet Blidbo nära Vatebo. Johan blir arrendator på det nya torpstället som tillhör kyrkan och är en ”utäga till kyrkoherdegården”. Han är nu sextioett år gammal och man är fortfarande tio personer i hushållet.

Johan Persson Åberg och hustrun Fredrika Kristina Karlsdotter i Blidbo

I Blidbo blir Johan Persson Åberg kvar i trettio år, fram till sin död. Sonen Ernst tar så småningom över som arrendator men Johan och Kristina bor kvar.

Johan Persson Åberg dör den 10 december 1935, nära 92 år gammal. Hans hustru Kristina lever ytterligare sju år och dör i Blidbo i december 1942.

Här nedan är en sammanställning över familjemedlemmar och årtal i Blidbo.


Efter Ernsts död fortsatte Elins dotter Stina och hennes man Holger att hyra Blidbo ytterligare ett antal år. Släktingen Sussi, som är barnbarn till Stina, har berättat att hon tillbringat flera somrar i Blidbo som barn på sextiotalet. Hon tror sig även vid ett tillfälle ha ristat in sina initialer i cementsockeln till järnspisen som fanns i huset.

I boken ”En dalasockens historia” av Carl Larsson i By berättas en bisarr historia om Blidbo:

Blidbo skall ha tillhört Kers gård i Vatebo och kommit under prästbordet redan under katolska tiden. Ägaren till stället, som hette Rafval, hade i våda dödat sin egen son, när de voro i skogen och fällde träd. Rafval körde hem sonens lik på en släpdrög, och nãr han bar in liket, satte sig hustrun i spisen och grät. Rafval ryckte då undan skorstensstödet, så att muren rasade ner och dödade henne. For att sona sitt brott, fick han då avstå gården åt kvrkan. Efter denne Rafval heter ett ställe vid Vatebo-kyrkvägen Rafvals backe.

Idag är Blidbo om- och utbyggt och och där drivs nu företaget Blidbo brukshästar som erbjuder uppdragskörning med hästar.

Som barn fick jag ofta höra att mina rötter på fädernesidan fanns i Finland. Några finska förfäder skulle ha invandrat till Sverige i början av artonhundratalet. Men när jag började släktforska så upptäckte jag snart att spåren på fädernesidan fem generationer tillbaka, till slutet av 1700-talet, går till en liten by som heter Moren och som är belägen ca 10 km sydväst om Fagersta i Västmanland.

Karta över Moren från 1698

Där fanns redan i mitten av femtonhundratalet en hytta och vid denna arbetade mina förfäder på fädernesidan i flera generationer bakåt som masmästare och bergsmän. Jag har kartlagt hela tio generationer bakåt och samtliga sex äldsta av dessa var bosatta i Moren, från början av 1600-talet till slutet av 1700-talet.

Moren nämns första gångerna omkring 1535 då Peder Jönsson i Morenne gav extraskatt, s k hjälpskatt till kung Gustav Wasa. Hyttan uppfördes förmodligen vid den här tiden och det nämns bl a i skrifterna att samme Peder och Jöns Persson i Moren betalade en särskild skatt, hyttegeld, år 1539. Hyttan låg vid en bäck som rinner från Dammsjön till Svarttjärnen i Moren. Runt omkring byn Moren fanns ett antal gruvfält varifrån malmen kom. Moren kalla­des länge i kyrkböckerna även Mora, av mor, skog.

Karta över Moren idag

I Moren fanns tio till tjugo gårdar och ett antal backstugor och soldattorp. Byborna var bönder, en del var bergsmän och arbetade vid hyttan, andra var gruvarbetare och en del var soldater. Hyttdriften var i gång i mer än två hundra år fram till slutet av sjuttonhundratalet.

Platsen där hyttan låg

Idag förefaller Moren ha blivit mest en by för fritidsboende där många av de gamla fastigheterna nu har omvandlats till sommarstugor. Av hyttan syns inte så många spår men man kan dock urskilja en slaggvarp, några husgrunder och en dammvall. Man kan även se en kvadratisk förhöjning som skulle kunna vara masugnsruinen. Slaggen är tung, glasartad, delvis fluten och grönblå.

  • Den äldsta anfadern som vi träffar på i Moren är Per Larsson som är född i byn år 1616. Han gifter sig med Valborg Larsdotter som också är född i byn.

  • Tillsammans får dom sex barn varav den förstfödde är Hans Persson. Han föds år 1643 och gifter sig 26 år senare med Kerstin Johanssdotter. Dom i sin tur får sju barn. Hans dör år 1713.

  • Den i deras barnaskara som är nästa anfader till åbergsläkten är Anders Hansson som föds 1677. Han är nämnd i kyrkböckerna som bergsman vilket tyder på att han arbetade vid hyttan. Dock är det väl troligt att även hans förfäder gjorde det även om det inte nämns specifikt. Anders gifter sig med Elisabeth Mattsdotter och även dom får sju barn. Anders dör år 1730.

  • Sonen Hans Andersson föds år 1706 och börjar även han tidigt att arbeta vid hyttan. Han gifter sig när han är tjugo år med Catharina Andersdotter och dom får tillsammans fem barn.  Hans blir masmästare vid hyttan och man kan väl förmoda att han också då fick eller kunde skaffa sig en egen gård i byn. Hans dör 1763, 57 år gammal.

  • Änkan Catharina bor hos sonen Pehr Hansson, även han masmästare, och hans familj efter mannens död. Pehr, som var född år 1732, var gift med Elisabeth Persdotter och bodde på gården Hyttbacken i Moren. Paret fick fem barn. Elisabeth dog i lungsot 1795 medan Pehr levde ytterligare fjorton år tills han dog av ”ålderdomsbräcklighet” 77 år gammal år 1809.

  • Sonen Jan Persson är den siste förfadern som föds i Moren. Han kommer till världen år 1770. Liksom sin far och farfar blir Jan masmästare men i samband med att hyttdriften läggs ner så lämnar han 1794 Moren och börjar arbeta vid hyttan i Rabbatsbenning i Norbergs socken. Sin blivande fru, Anna Hansdotter, träffar han där och dom gifter sig år 1805. Dom hinner få två döttrar innan Jan dör i september 1811. Hade beskrevs som att ha levt ett ”kristeligt liv”, och dog av ”rödsot”, dvs dysenteri, en akut tarminfektion som var en av de värsta farsoterna förr i tiden. Några månader efter Jans död så föds sonen Per Jansson som i vuxen ålder blev soldat 112: Per (Jansson) Åberg, den förste åbergaren i släkten. Om honom kan man läsa här! Anna gifter om sig år 1819 med masmästaren Olof Jäfvert i Rabbatsbenning.

Per Arne med slaggstenar som kanske någon av förfäderna har producerat

Om Hyttbacken i Moren, där dom sista generationerna bodde, kan nämnas som kuriosa att stället utökades till två gårdar med stora ståtliga byggnin­gar. Efter att bergsmännen hade lämnat gårdarna flyttade landbönder  in i de höga, rymliga byggningarna. En av gårdarna blev slutligen fattiggård fram till dess att byggnaden försvann genom en elds­våda.

 

 

 

Om man följer fädernelinjen bakåt för min mormor, Anna Andersson, så visar det sig att hon har sina rötter i Mackmyra, Valbo socken, utanför Gävle. Anna var född i Sofiedal där hennes far Anders Ahlberg var dagkarl på herrgården. Sofiedal ligger endast någon kilometer från Mackmyra bruk och alla tidigare generationer i släkten bodde också i byarna runt om eller i själva Mackmyra.

Samma sak gäller fädernelinjen för min farmor, Gunhild Åberg. Hon var själv född i Vatebo, By socken i södra Dalarna. Hennes far kom från Torsåker i Gästrikland, ett par generationer före honom hade sina bopålar i Hedesunda i Gästrikland medan hennes farfars farfar var född i Mackmyra. Alla kända generationer före honom levde och verkade i Mackmyra.

Om man går riktigt långt tillbaka, till början av 1600-talet eller till och med slutet av 1500-talet, så pekar det mesta på att båda fädernelinjerna har en gemensam anfader och anmoder i Mackmyra, okända till namnet men troligen födda omkring 1580. Denna slutsats baseras på egna studier av husförhörslängder och framförallt hjälp som jag har fått av ett par mycket erfarna släktforskare via webbplatsen Anbytarforum.

Min mormor Anna har en förfader, Jon Jonsson, som var född omkring 1640 och var bonde på hemmanet Mackmyra 3. Min farmor hade en samtidig förfader, Jon Persson, som var bonde på Mackmyra 2. Om dessa skriver släktforskaren Per Sundin:

Jag tror att Pers far heter Olof Jonsson och liksom Per var bonde på Mackmyra nr 2. Farfar skulle då vara Jon Persson som var Olofs företrädare på samma hemman. Olofs mor heter Karin Persdr och kom från Häcklinge nr 5.

Jag tror att Anders Jonsson är son till Jon Jonsson på Mackmyra 3 som var bonde till 1687.

Martin Casterud http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1441321#POST1441321

Jon Jonsson dä i inlägget ovan torde vara identisk med namnen som nämns i Valbo dombok 1688 i samband med en tvist rörande besittningsrätten till Jöns Anderssons hemman i Åsbyggeby/Västbyggeby. Jon Jonsson i Mackmyra var gift med Kerstin Larsdotter som tidigare varit gift med Erik Jönsson, son av Jöns. Kerstin och Erik hade barn tillsammans och det är på grund av dessa styvbarn som Jon blandar sig i tvisten. I övrigt nämns en broder till Erik, Anders Jönsson i Lexe, samt en svåger Jon Hansson (gift med en dotter till Jöns Andersson och dennes andra hustru).

ANSEDEL Jon Jonsson
Jon Jonsson
* cirka 1640
† efter 1695
Bonde på Mackmyra 3 1677 – 1687
Fam:
g:
1 46536 Jon * 1663 Valbo
2 46527 Anders * cirka 1670 Valbo † före 1734
3 46537 Cherstin * cirka 1670 Valbo
4 46538 Margeta * cirka 1670 Valbo
Fam: Kerstin Larsdotter * cirka 1640
g: 5 25363 Anna * 1678 † 1766-02-15
6 46539 Ella * cirka 1680 Valbo
7 14011 Lars * 1690-07-12 Valbo † cirka 1690

I 1687 års mtl skattar Jon Jonsson för två män och två kvinnor vilka jag tror var far och son med hustrur. 1684 skattar Jon Jonsson d ä för hustru och son. Visserligen är Olof Jonsson och hans hustru på Mackmyra 2 faddrar för Jon Jonsson, men ingen som du räknade upp i syskonskaran finns bland faddrarna till Olof Jonssons barn. 1697 var gamle Jon Jonssons i Mackmyra dtr Kerstin fadder för Olof Jonsson. Det tyder på att gamle Jon Jonsson är släkt med Mackmyra 2 och Jon Jonssons d y:s släktskap med Mackmyra 2 är via fädernet, Jon Jonsson d ä.

Av detta kan man sluta sig till att Mackmyra 2 och Mackmyra 3 är släkt före Jon Jonssons och Jon Perssons generation och att den gemensamme anfadern, deras farfar, är ”Urfadern i Mackmyra”,  född omkring 1580.

Detta innebär ju i sin tur att Arne och Lilian faktiskt redan var släkt med varandra, om än på mycket långt håll. De hade ju en gemensam ana elva generationer bakåt i tiden!

 

Ett av de stora frågetecknen i min släktforskning har länge varit den okände fadern till min mor, alltså min biologiska morfar. Det finns inga noteringar i några kyrkböcker som kan ge någon vägledning i den frågan. På senare år har dock DNA-tekniken kommit in som ett nytt verktyg i släktforskningen som ger nya möjligheter till efterforskning utöver att leta i gamla dokument. Jag bestämde mig för en tid sedan för att pröva denna möjlighet för att se om det kunde ge några nya ledtrådar. Jag valde att göra ett DNA-test i Family Finder och där fick jag en relativt nära träff på en far och dotter Tommy och Amanda Stenqvist. Enligt resultatet så är släktskapsrelationen mellan Tommy och mig någonstans i området kusin – fyrmänning.

I Tommys släktträd på FTDNA hittar jag ingen koppling till någon av mina kända anor men däremot upptäckte jag, när jag forskade vidare, att Tommys morfar är Albin Svensson som tillsammans med sin bror Valfrid flyttade från Forsa i Hälsingland till gården Gläntan i Nykvarn 1920. Den gården ligger endast några kilometer från den plats där Anna bodde 1918, när hon blev gravid – på Jumsta gård i Tveta, nära Södertälje.

Innebar denna upptäckt att jag nu var min hittills okände morfar på spåren? Skulle någon av dessa bröder kunna vara den okände fadern till min mor? Dock verkar det inte så om man ser till tidsuppgifterna. Men om man studerar kyrkböckerna från Forsa noggrant så verkade man på den tiden ha dålig koll på var Albin och brodern Valfrid uppehöll sig mellan 1917 och 1920.

• I församlingsboken för Forsa, Forsa (X) AII:3b 1917-1928 Bild 2470 / Sida 591, har man gjort frågetecken för åren 1917 och 1920 för båda bröderna.

• I församlingsboken för Forsa, Forsa (X) AII:2b (1907-1917) Bild 2450 / sid 589, finns noteringar för båda bröderna om att de ska ha flyttat till Ulriksfors 25/4 1917. De går dock ej att återfinna i dokumentationen för Ströms församling där Ulriksfors ligger.

• I bouppteckningen efter brödernas far, Anders Olof Svensson, i december 1919 anges de båda bröderna som hemmahörande i Eskilstuna (enl. Bergsjö och Forsa tingslags häradsrätt (X) FII:7 (1919-1920) Bild 1680 / sid 88).

Jag tycker därför att det inte alls verkar osannolikt att bröderna mycket väl kan ha lämnat Forsa och kommit till Nykvarn långt innan de formellt skrev sig där. Någon av dem skulle också mycket väl ha kunnat träffat Anna och vara den okända fadern till min mor.

Frågan är vem av bröderna i så fall? Valfrid är klart mest sannolik med tanke på den mängd gemensamt DNA som jag har med Tommy Stenqvist (253 cM), vilket indikerar att vi är tremänningar. Om Albin skulle vara far så skulle vi vara kusiner vilket skulle ha gett en betydligt högre mängd gemensamt DNA än vad som nu är fallet.

Valfrid gifte sig så småningom men fick inga barn i äktenskapet så det finns inga efterlevande att DNA-testa. Det mesta pekar dock på att fadern till min mor, och därmed min biologiska morfar, var Valfrid Svensson, född 7 december 1889 i Weda,  Forsa socken i Hälsingland.

Det hela startade med att jag började släktforska för några år sedan. Jag var speciellt intresserad av min mors bakgrund, eftersom jag visste att hon egentligen var adopterad av det par som jag kände till som min mormor och morfar.

En av de första upptäckterna jag  gjorde var att hitta adoptionshandlingarna  som visade att min mor var född Fanny Amalia Ahlberg , och att hennes biologiska mor hette Anna Linnea Ahlberg.  Anna födde henne i januari  1919 på Tuna gård i Österskär, där Annas far, Anders Ahlberg,  arbetade som ladugårdskarl under några år vid den tiden. Anna var ogift, fadern till barnet var okänd och hon hade redan sedan tidigare en dottern Sara Margareta som var född  1913.

Uppenbarligen så hade Anna inte möjlighet att själv ta hand om det nya barnet så hon lämnade min mor samma år, alltså 1919, till ett barnhem i Åkersberga. Året därpå blev hon placerad som fosterbarn hos ett par i Margretelund, där hon blev kvar några år.

Anna flyttade vidare med sin dotter Sara i november 1919 och det är högst troligt att hon aldrig mera såg sin andra dotter efter detta.

Samtidigt så fanns det ett barnlöst par i Hallstavik som gärna ville ha barn och som på något sätt kom i kontakt med barnavårdsmyndigheterna i Österåker  Till det här paret, Anna och Salomon Forsberg, kom min mor i fyraårsåldern och där blev hon sedan kvar. Dom adopterade henne så småningom och hon fick då efternamnet Forsberg och bytte också förnamn till Lilian.

De nya föräldrarna drev en kaférörelse i Hallstavik, kafé Utsikten. Min mor fick en fin uppväxt där och hon såg sina nya föräldrar till hundra procent som sina egna föräldrar, även om hon visste om att hon var adopterad. Märkligt nog fick hon dock aldrig veta något om sin biologiska bakgrund och jag tror inte heller att hon var särskilt intresserad av det. Hon kände alltså aldrig till namnet på sin biologiska mor.

För min egen del så hade jag, innan jag började släktforska, levt hela livet i tron att jag inte har en endaste kusin – och nu upptäckte jag plötsligt att jag har hela tolv (halv-)kusiner på min mors sida. En av dessa kusiner, Bengt Dahlbeck, har växt upp med Anna och bor fortfarande på den gård i Össeby-Garn i Vallentuna där hans (och min) mormor Anna bodde.

Med honom tog jag kontakt efter min upptäckt och vi hade förstås en hel del att tala om. Det visade sig att ingen av kusinerna hade vetat något om att mor Anna skulle ha haft ytterligare en dotter eller att det fanns ytterligare någon kusin i släkten. Det hade varit en fullständig hemlighet i alla år.

Efter den första kontakten för ett antal år sedan har vi träffats lite då och då, både i Vallentuna och i Dalarna, och haft mycket trevligt tillsammans. Bland det första vi gjorde var att arrangera en stor och mycket lyckad släktträff på gården i Össeby-Garn med flertalet kusiner, kusinbarn och barnbarn.

Där kände jag mig verkligen välkommen av alla och då upplevde jag mycket påtagligt att jag hade fått en helt ny släkt!