Annika i treårsåldern

Annika Åberg föddes den 2 september 1947 i Tandsjöborg i Orsa Finnmark. Föräldrarna var Arne och Lilian Åberg som hade kommit från Södra Dalarna till Tandsjöborg fyra år tidigare. Arne arbetade vid Statens Järnvägar och var ansvarig för järnvägsstationen på orten. Familjen bodde i en lägenhet på övervåningen av stationshuset och i familjen fanns också en storebror, Per Arne, som var född drygt tre år tidigare, samt hunden Topsy. Precis som sin storebror så föddes Annika hemma, på köksbordet, med hjälp av byns barnmorska, syster Karin.

I småskolan – Annika trea i fönsterraden

Då Annika var knappt två år flyttade familjen från Tandsjöborg till Morshyttan i Södra Dalarna. Här blev Arne föreståndare för stationen och familjen flyttade in i den stora femrumslägenheten på övervåningen av stationsbyggnaden där barnen redan från början kunde få varsitt eget rum.

Annika och Birgitta i skidspåret

Till skillnad från idag så var Morshyttan på den tiden en i högsta grad levande by, där det mesta cirkulerade kring järnvägsstationen. Det var en fin miljö för barn att växa upp i med mycket natur, Morshyttesjön med den fina badplatsen, och granne med stationen gick getter och betade.

Annika i vitsippsbacken bakom stationen

I slänten som kantade stationsplanen kunde man åka kana på vintern och bakom Nilssons uthus fanns en liten skidbacke där man kunde låtsas att man åkte störtlopp. Skogen låg alldeles inpå stationen och där spårade man upp skidspår på vintern och byggde kojor på sommaren. I kanten av skogen, bakom uthuset med tvättstuga och vedbod, hade Annika också sin lekstuga som far Arne och farfar Johan hade byggt.

Birgitta, Annika och Margaretha i femman
Birgitta och Annika som barnvakter

I det så kallade betjäningshuset, där stationspersonal bodde med sina familjer, fanns den jämnåriga kamraten Birgitta som Annika mestadels var tillsammans med. Skolan låg i grannbyn Rossberga, där man gick de första två åren i småskolan.

Annika med Biddy och farmor och farfar

Här blev Annika redan från början också bästa vän med en klasskamrat från Rossberga, Margaretha Östlund, och dom följande åren i grundskolan var Annika, Birgitta och Margaretha en oskiljaktig trio som tillbringade större delen av sin vakna tid tillsammans.

På älven i Leknäs

Dom fem första skolåren gick Annika i Rossberga, där det var tre olika skolhus, på skilda platser i byn, för dom olika grundskolestadierna. Sexan fick man sedan gå i den stora skolan i Horndal. Där bodde även farmor och farfar som man då och då kunde titta in till efter skolan för att få lite saft och bullar eller kanske några köttbullar.

Annika 13 år, med Biddy

Vid mitten av femtiotalet skaffade familjen bil och man byggde även ett litet fritidshus i Leknäs vid Dalälven. Här tillbringades mycket tid, särskilt på sommaren och man kunde bada och köra båt med utombordaren på älven och, förstås, fiska.

Konfirmation

År 1960, när Annika var tretton år, var det så dags att börja realskolan i Avesta. Här var det bussresa som gällde, den ordinarie bussen mellan Horndal och Avesta som morgon och kväll stannade vid en mjölkpall mittemot stationen i Morshyttan. Bussen var alltid full av skolungdomar. Sträckan var ungefär två mil men den tog över en timme med alla stopp som skulle göras. Med på bussen åkte även storebror som samma år började på gymnasiet och, i likhet med andra storebröder, låtsades vara ointresserad av sin lillasyster såväl under resan som i skolan.

Studentexamen 1967

Realexamen klarade Annika av i läroverket i Avesta tre år senare och fortsatte sedan direkt på reallinjen i gymnasiet. När så familjen flyttar till Hedemora 1964 så fick Annika förstås byta skola och fortsätta på Vasaskolan i Hedemora från och med andra året på gymnasiet. Här fick hon snart en bästa vän i den något år äldre Lena Staaf som var den som hon efterhand började spana in killar och utforska stadens kvällsliv tillsammans med. Efter vissa svårigheter att fokusera på studierna, och även ett studieuppehåll för arbete på ett vårdhem, så tog hon så studentexamen 1967.

Direkt efter studentexamen började Annika arbeta på Tempovaruhuset i Hedemora där hennes mor redan fanns. Redan under sista året i gymnasiet började hon vara tillsammans med en grannpojke, ett parti som inte helt fann sitt gillande hos Lilian och Arne. Men dom båda ungdomarna stod på sig och det hela ledde så småningom till en förlovning.

 

Annika med mor Lilians bästis Elisabeth – personalfest Tempo

Annika bodde kvar hemma hos föräldrarna och stannade på Tempo i ett år. Därefter flyttade hon till Stockholm och läste en ettårig sekreterarkurs på Bar-Lock-institutet. Hon bodde då inneboende hos en dam på Roslagsgatan. När hon var färdig med den utbildningen fick hon anställning vid stockholmskontoret till London Rubber Company – ett företag som väl var mest känt som tillverkaren av Durex kondomer, vilket i sin tur ledde ibland till en del munterhet i bekantskapskretsen.

Under tiden som hon var anställd där så fick hon en egen lägenhet på Folkskolegatan vid Hornstull. Brodern flyttade från en lägenhet på Södermalm och kunde i samband med det ordna ett byte så att Annika fick egen bostad.

Förlovningen med grannpojken från Hedemora varade inte så länge och Annika fick ett helt nytt liv, med nya vänner, i Stockholm. Han vägrade dock att släppa henne och kom så småningom till Stockholm och började bevaka henne och följa efter henne som en verklig stalker. Han kunde sitta i trappuppgången och vänta på henne när hon kom hem på kvällarna och under vissa tider vågade hon inte ens bo hemma i sin lägenhet. Det var en tid fylld av ständig rädsla och oro för vad han skulle kunna ta sig till. Lyckligtvis så slutade förföljelserna efter en tid och mannen försvann ur hennes liv.

Annika december 1973 med brorsonen Joakim, 7 månader.

Den första anställningen varade i tre år, varefter Annika fick nytt jobb på det amerikanska företaget Dow Chemical. När hon hade varit där ett år så ville hon gärna ha en bättre och lite modernare bostad än den lilla ettan på Folkskolegatan. Hon köpte då, på våren 1973,  en bostadsrättslägenhet i Jakobsberg, i kvarteret Fågelsången, alldeles vid Jakobsbergs station. Det hade nog viss betydelse också att Per Arne med fru bodde i Jakobsberg och vid tiden väntade första barnet.

Med Conny

Sedan en tid var Annika också tillsammans med en ny man, Conny, så hon tyckte nog att livet nu hade ordnat sig riktigt bra.

I september 1974 reste hon tillsammans med några kollegor på stockholmskontoret till Mallorca för en internationell konferens som Dow ordnade där. Man bodde på hotell Meliá Mallorca i Palma de Mallorca, där också konferensen hölls. Efter första dagens konferens avslutade en mindre grupp, där Annika ingick, dagen med att besöka en flamenco-show. Det blev ganska sent på natten innan man kom tillbaka till hotellet. Det var en bra bit efter midnatt som Annika kom tillbaka till sitt rum.

Senare på morgonen samma dag, den 27 september omkring halv åtta, upptäcktes Annika död på entrétaket till hotellet. Hon hade under de tidiga morgontimmarna fallit från sin balkong på sjunde våningen och konstaterades ha avlidit omedelbart. Händelsen rubricerades efter undersökning av polis och rättsläkare som en ren olyckshändelse och om det i verkligheten fanns någon eventuell annan orsak bakom får vi naturligtvis aldrig veta.

Beskedet om Annikas död kom naturligtvis som en fullständig chock för hennes familj och Arne och Lilian tog det mycket hårt under lång tid.

Begravningsceremonin med många vänner, arbetskamrater och släkt hölls i Järfälla kyrka och stoftet efter Annika är gravsatt i Hedemora i samma grav där numera även hennes föräldrar vilar.