Min far var ensambarn och så var även min mor. Därför har jag i hela mitt liv, fram till för några år sedan, levt i tron att jag inte har en endaste kusin.

Jag har också ända sedan barndomen fått höra att mina förfäder på min farfars sida kom från Finland i början av 1800-talet. Det berättade min farfar ofta, och han beskrev livligt hur dom på den manliga sidan hade slitit som kolare i grönsinka-skogarna på gränsen mellan södra Dalarna och Gästrikland.

Ingen av dessa ”sanningar” kunde dock vara mera fel, visade det sig i samband med att jag började släktforska för några år sedan.

En helt ny släkt

Det hela började med att jag var intresserad av min mors bakgrund, eftersom jag visste att hon egentligen var adopterad av det par som jag kände till som min mormor och morfar.

En av de första upptäckterna jag  gjorde var att hitta adoptionshandlingarna  som visade att min mor var född Fanny Amalia Ahlberg , och att hennes biologiska mor hette Anna Linnea Ahlberg.  Anna födde henne i januari  1919 på Tuna gård i Österskär, där Annas far arbetade som ladugårdskarl under några år vid den tiden. Anna var ogift, fadern till barnet var okänd och hon hade redan sedan tidigare dottern Sara.

Uppenbarligen så hade Anna inte möjlighet att själv ta hand om det nya barnet så hon lämnade min mor samma år, alltså 1919, till ett barnhem i Åkersberga varefter hon så småningom adopterades av ett par i Hallstavik och även bytte förnamn till Lilian.

Det visade sig nu att det fanns ytterligare tolv barnbarn till Anna och alla dessa är ju kusiner till mig. Plötsligt hade jag alltså fått en helt ny släkt! Jag har fått kontakt med flera av dem och en del av oss träffas numera regelbundet. Det visade sig att ingen av dem hade vetat att Anna skulle ha haft ytterligare en dotter eller att dom hade ytterligare någon kusin i släkten.

Skrönan om Finland

När det gäller mina påstådda rötter i Finland så går spåren på fädernesidan fem generationer tillbaka, till slutet av 1700-talet, till en liten by som heter Moren och som är belägen nära Fagersta i Västmanland. Där fanns redan i mitten av femtonhundratalet en hytta och vid denna arbetade mina förfäder på fädernesidan i flera generationer bakåt som masmästare och bergsmän. Jag har kartlagt hela tio generationer bakåt och samtliga sex äldsta av dessa var bosatta i Moren, från början av 1600-talet till slutet av 1700-talet.

Inget inslag av Finland kan spåras överhuvudtaget så talet om detta var nog helt och hållet en skröna, såvida inte de allra tidigaste förfäderna i Moren tillhörde den grupp skogsfinnar som invandrade på femtonhundratalet. I så fall hade ju min farfar till viss del rätt även om historiebeskrivningen inte stämmer. Hur det förhåller sig med den saken lär vi aldrig få veta.