Det hela startade med att jag började släktforska för några år sedan. Jag var speciellt intresserad av min mors bakgrund, eftersom jag visste att hon egentligen var adopterad av det par som jag kände till som min mormor och morfar.

En av de första upptäckterna jag  gjorde var att hitta adoptionshandlingarna  som visade att min mor var född Fanny Amalia Ahlberg , och att hennes biologiska mor hette Anna Linnea Ahlberg.  Anna födde henne i januari  1919 på Tuna gård i Österskär, där Annas far, Anders Ahlberg,  arbetade som ladugårdskarl under några år vid den tiden. Anna var ogift, fadern till barnet var okänd och hon hade redan sedan tidigare en dottern Sara Margareta som var född  1913.

Uppenbarligen så hade Anna inte möjlighet att själv ta hand om det nya barnet så hon lämnade min mor samma år, alltså 1919, till ett barnhem i Åkersberga. Året därpå blev hon placerad som fosterbarn hos ett par i Margretelund, där hon blev kvar några år.

Anna flyttade vidare med sin dotter Sara i november 1919 och det är högst troligt att hon aldrig mera såg sin andra dotter efter detta.

Samtidigt så fanns det ett barnlöst par i Hallstavik som gärna ville ha barn och som på något sätt kom i kontakt med barnavårdsmyndigheterna i Österåker  Till det här paret, Anna och Salomon Forsberg, kom min mor i fyraårsåldern och där blev hon sedan kvar. Dom adopterade henne så småningom och hon fick då efternamnet Forsberg och bytte också förnamn till Lilian.

De nya föräldrarna drev en kaférörelse i Hallstavik, kafé Utsikten. Min mor fick en fin uppväxt där och hon såg sina nya föräldrar till hundra procent som sina egna föräldrar, även om hon visste om att hon var adopterad. Märkligt nog fick hon dock aldrig veta något om sin biologiska bakgrund och jag tror inte heller att hon var särskilt intresserad av det. Hon kände alltså aldrig till namnet på sin biologiska mor.

För min egen del så hade jag, innan jag började släktforska, levt hela livet i tron att jag inte har en endaste kusin – och nu upptäckte jag plötsligt att jag har hela tolv (halv-)kusiner på min mors sida. En av dessa kusiner, Bengt Dahlbeck, har växt upp med Anna och bor fortfarande på den gård i Össeby-Garn i Vallentuna där hans (och min) mormor Anna bodde.

Med honom tog jag kontakt efter min upptäckt och vi hade förstås en hel del att tala om. Det visade sig att ingen av kusinerna hade vetat något om att mor Anna skulle ha haft ytterligare en dotter eller att det fanns ytterligare någon kusin i släkten. Det hade varit en fullständig hemlighet i alla år.

Efter den första kontakten för ett antal år sedan har vi träffats lite då och då, både i Vallentuna och i Dalarna, och haft mycket trevligt tillsammans. Bland det första vi gjorde var att arrangera en stor och mycket lyckad släktträff på gården i Össeby-Garn med flertalet kusiner, kusinbarn och barnbarn.

Där kände jag mig verkligen välkommen av alla och då upplevde jag mycket påtagligt att jag hade fått en helt ny släkt!